torsdag 11 juli 2013

Nya medarbetare i Guatemala!

Efter förra veckans intensiva arbete vilade vi upp oss över helgen i Panajachel, en stad vid Atitlansjön. Det är en liten stad med massor av turister. Staden påminner lite om Spanien på 80-90 - talet. Handskrivna restaurangmenyer, massor av smågrejor och turistsaker att köpa, varmt och soligt och grillos över gatorna. Absolut mysigt och avkopplande!

Vi bodde på ett hotell mitt på huvudgatan, det var helt rosa på utsidan och lika rosa på insidan. Fast ett par nyanser mildare!


I måndags åkte vi båt tvärs över sjön till en liten by som heter San Juan. Här ska vi nu bo hela veckan. Vi har träffat kvinnorna i kooperativet Adimat, de är 22 stycken och kommer från byar runt omkring. I San Juan har de en affär där de säljer det de skapar. Där jobbar de 4 kvinnor vi hittills har träffat, Theresa, Miriam, Delfina och Dominga.


Vi har visat dem hur vi vill att de ska sy Fair Monkeys nya kollektion av väskor. Och så har vi pratat om att det är bra att ta tillvara småbitar av tyg. Många av deras tyger är ju handvävda, så att slänga massa bitar är ju nästan som att svära i kyrkan! 

De kan använda mindre spillbitar till att sy små väskor, börsar och neccessärer, som de sedan kan sälja i butiken och på så vis få in mer pengar till kooperativet. Det här tankar som inte riktigt finns i deras medvetande.


Här hjälper Magdalena till att hänga upp ett solskydd framför Delfinas arbetsplats! Klimatet här gör att man bygger husen utan isolering och ibland utan fönster. Här hos Adimat har man byggt in innergården och lagt på ett plåttak. När det ösregnar så regnar det in på sina ställen, och då flyttar man in symaskinerna längre in, eller lägger ett tygstycke över. Skyfallen går över ganska snabbt och sen torkar det upp till dagen därpå!


Det som är väldigt trevligt med att arbeta i den här miljön är att rätt var det är kommer det en hund in och lägger sej i solen, en tupp som galer utanför och äggsjuka hönor som kacklar på, prat och skratt från husen intill och en liten pojke som blir inburen av sin storebror till mamma sömmerskan för att bli ammad! Helt olikt hemma, men samtidigt så naturligt och rätt!

Och när man kommer till hotellet efter en lång dag och mötas av denna utsikten känns det underbart! Atitlansjön omringad av vulkaner. 


Fast skorpionen vi hade på besök på fönsterblecket behöver inte komma tillbaka!!! 

söndag 7 juli 2013

Halvtid i Guatemala!

Nu har vi avslutat vårt jobb på Trama i Qutzaltenango. Det var helt fantastiska kvinnor som jag fick lära känna under en vecka. Och otroligt duktiga på sitt hantverk.

Deras specialitet är att väva på midjeväv. Det är en sorts portabel vävstol som man fäster ena sidan i en stolpe och den andra runt midjan. På så sätt kan kvinnorna väva när det finns tid. Sen rullar man bara ihop väven och pinnarna och tar dem med sej.

Detta var något jag verkligen ville prova. Det ser ju så lätt ut! ;)

Amparia och Oralia satte upp en väv till mej med de färger jag hade valt. Först ska man välja färg på tråden och sen på vilket sätt man vill ha ränderna. Här räknar Amparia ut hur många trådar man behöver för att få rätt bredd på sjalen jag ska väva.


Sen tar man tråden och virar den runt några pinnar för att få rätt längd och rätt antal trådar av var färg. Och i rätt ordning!


När detta är klart så sätter man upp själva väven. Och sen är det bara att köra igång!


Som ni ser så blir jag övervakad av både Amparia och Oralia! Amparia började väva åt mej och sen fick jag fortsätta själv. Det är egentligen ganska enkelt, men det gäller att hålla ordning på alla pinnarna och på vilket håll man vände varpen senast!


Så här fina blev vi i våra nya egendesignade sjalar! Magdalena har valt färgerna till sin sjal efter Quetzaltenangos färger, Amarillo Oro (guldgul), Purpureo (lila) och Magenta (cerise).

Men jag måste erkänna att jag fick hjälp att väva en bra bit, för jag hade inte hunnit med den på de timmar jag hade till förfogande. Oralia hjälpte till, och vilken fart hon hade på skytteln! 

torsdag 4 juli 2013

På plats i Guatemala!

Efter 30 timmars resande var vi äntligen på plats i Quetzaltenango.

Efter en (inte så god) natts sömn (det skiljer 8 timmar) så begav vi oss till kooperativet Trama Textiles mitt i stan. Där träffade vi en grupp fantastiska kvinnor. De väver otroligt fina tyger som de sen förvandlar till väskor, neccessärer, sjalar mm. Jag träffade Fabiana som är sömmerska i kooperativet, och tillsammans med henne ska jag sy upp produkter som ni kommer att få se i Fair Monkeys kollektion till våren!


Jag är ganska lång i vanliga fall, men jämte Fabiana ter jag mej som en jätte! Alla (nästan) är väldigt korta, runt 150-160 cm. Mycket beror på stor fattigdom och därav dåligt med mat, vilket gör att många lider av näringsbrist, och det har i sin tur gått i arv genetiskt.

För att vi skulle komma igång med syandet så började vi med att åka till en tygaffär. 


Här fanns det tyg på både längden och tvären! Men inga sybehör, så det fick vi ta i nästa kvarter!


Nu har vi sytt i tre dagar och bitarna börjar falla på plats. Fabiana är jätteduktig, och jag lär mej vad som finns att tillgå och vad som går att göra. Jag måste också säga att min spanska har utökats med flera nya ord. Både fackord och konversation.

Ikväll skulle vi gått ut för att äta, men strömmen gick när vi var på hotellet, och här i Guatemala bör man inte vandra runt när det är mörkt, det är ganska mycket kriminalitet här. Och när strömmen väl kom tillbaka så började regnandet! Det är regnperiod och det regnar verkligen!!! Så vår middag ikväll blev varsin mango och en handfull plommon! Men annars måste jag säga att all mat här är riktigt, riktigt god!


Följ oss gärna på Facebook för fler uppdateringar! Hasta luego!